JobCentre Plus igen

Idag gick jag till JobCentre Plus igen. Förra gången jag var där, ville de inte ta emot mig. Nu var det en annan person där, och jag förklarade för henne att jag ville boka möte med en arbetsförmedlare. Den här gången tog de emot mig och jag fick vänta i väntrummet i 30 minuter. Den arbetsförmedlaren som skulle ta emot mig var på lunch. (Mellan 13.00-14.00).

Kl. 14.15 tog arbetsförmedlaren emot mig och jag satte mig vid hans skrivbord och förklarade mitt ärende. Att jag kommit till London för att söka jobb och ville boka möte med någon från JobCentre Plus för att få råd och stöd i mitt jobbsökande.

Han ställde några frågor, och sen ringde han till sin kollega vid ett annat JobCentre Plus. Han sa att han ska boka ett möte där åt mig. Det var ju bra, nu går det framåt, hoppas jag.

Sen frågade han mig om jag har ett NI-nummer. Jag undrade vad det var och sa att jag inte har det. Då såg han bekymrad ut och pratade vidare med kollegan i telefonen.

När han lade på, förklarade han att jag inte kan boka något möte än. Jag måste ha ett NI-nummer först. "Hur kan jag skaffa ett NI-nummer?" frågade jag.
"Det gör JobCentre Plus, man måste boka möte med dom." sa han.

Va? Men jag kan inte boka möte med dom eftersom jag inte har NI-nummer. Och för att få ett NI-nummer måste jag boka möte med dom. Lite av ett Moment 22. Krångligt system de har här i England. 

När jag kom hem, berättade jag det för pojkvännen. Han blev arg och sa att de diskriminerar mig. Han ska klaga på dom, sa han. Han berättade att många av hans döva vänner haft mycket problem med JobCentre Plus. Dyra betalnummer, diskriminering, lata arbetsförmedlare, som han hört från sina vänner. Intressant. Det är visst inte samma som i Sverige.